Migrationsverkets nya rutiner – tillräckliga för rättsriktig myndighetsutövning?
Migrationsverkets nya rutiner för att utse offentliga biträden rättar inte inbyggda missgrepp i den svenska asylprocessen. Ändringen av Utlänningslagen 2005/06 betonade myndighetsutövningen, dvs. makten att besluta i enskildas ärenden. Av det följer att alla myndighetens göromål, som leder till beslut, måste vara rättsriktiga.  
Migrationsverket prioriterar ännu politiska direktiv och åsidosätter att de skall uppfyllas med bibehållen rättsäkerhet och rättstrygghet för utsatta människor som riskerar att mista livet, lemlästas, torteras och många andra hemskheter. 

Norrköping den 15 november 2008 

Migrationsverkets nyare rutiner förbättrar visserligen rättsäkerheten för asylsökanden men bara obetydligt och marginellt. De missgrepp inbyggda i den svenska asylprocessen rättas inte till och fortsätter att kosta alldeles för mycket för samhället och individen.

2005/06 judikaliserade Riksdag och Regering asylprocessen och betonade Migrationsverkets funktion som myndighet, det vill säga Migrationsverkets makt att besluta i enskildas ärenden. Av det följer att allt, som är viktigt för beslutet i ärendet och som myndigheten gör, måste vara lagenligt.  

Migrationsverket har ännu inte blivit varse om sin nya roll som myndighetsutövare i första hand och prioriterar ännu politiska direktiv om besparingar utan att bry sig om att politiska direktiv skall uppfyllas med bibehållen rättsäkerhet och rättstrygghet för den enskilde; I detta fall för utsatta individer som riskerar att mista livet, lemlästas, torteras och många andra hemskheter som sextrafficking, våldtäkter, livegenskap och frihetsberövanden m m.

Migrationsverket har möjlighet att leva upp till lagstiftarens intention; Först och främst genom att ändra sin utgångspunkt när en person ansöker om internationellt skydd och myndigheten utser ett offentligt biträde. För närvarande utreder Migrationsverket ärenden om eventuella utvisningar och utser offentliga biträden för att komma med inlagor i ärenden om utvisning. Det framkommer av texten i Migrationsverkets beslut om förordande av offentliga biträden och visar på att handläggning och utredning riktas mot ett utvisningsbeslut.  Det visar också på den mentalitet,  det tankemönster och det bemötande som kultiveras inom Migrationsverket.  

Grundläggande i en rättsriktig handläggning av en ansökan om asyl är att utreda de asylskäl som sökanden har åberopat och inte olika anledningar till att avvisa ansökan eller utvisa vederbörande. Det offentliga biträdet skall inte lämna ett försvarstal mot utvisningen utan utreda sökandens situation och framföra med stöd i lag de skäl som berättigar till internationellt skydd.

Det är alltså i utgångsskedet, vid registreringen av en ansökan, som Migrationsverket tillämpar lagstiftningen helt felaktigt, vilket för med sig långdragna processer till stor nackdel för sökandena och de sammantagna samhälleliga kostnaderna.

Migrationsverket bestämmer över biträdenas arvoden och styr därmed över kvaliteten på deras arbeten och mängden av arbetstid de får lägga ner på ett ärende. En konsekvens av detta förhållande har blivit att biträdena lämnar egna anföranden innehållande beskrivningar av mänskliga öden utan att de det gäller får ta del av dem. Saken har med andra ord att göra med biträdenas besparingar på ersättning för tiden att korrigera slutanförandet, just för att inte processa om sina begärda arvoden. Detta fenomen har bildat praxis och undantagen är få. Det borde inte en part bestämma över. Riksdagen har judikaliserat asylprocessen och därför borde domstolarna utse ofentliga biträden som det är gällande barnomhändertaganden.

Beaktar man dessutom att tolkningen av vissa begrepp och lokutioner många gånger är under all kritik eller inte görs överhuvudtaget samt att asylsökandena ofta är utsatta för negativ stress, som nedsätter de kognitiva funktionerna – koncentration, uppmärksamhet, minne, bedömning och kommunikation -,  renderar ovanstående praxis i att deras berättelser fylls med luckor och motsägelser som bildar grund för utvisningsbeslut.  

Lägger man till att Migrationsverket inte lämnar transkriberingen av första  intervjun utförd utan närvaro eller stöd av ett offentligt biträde förstärks sökandens rättsförlust i handläggningen samtidigt som resultatet blir en självuppfyllande profetia av utgångspunkten i asylprocessen: avvisning och utvisning som driver utredningen framåt istället för utredning om  vad har orsakat sökandens flykt så som lagen stadgar.

Huvudkriterium i ett asylärende består av sambandet mellan vad som händer i det land sökanden har flytt ifrån och hur landförhållandena har drabbat denne specifikt och orsakat dennes flykt.  

För att kunna uppfylla lagens huvudkrav skall ett offentligt biträde ha fördjupad kunskap om det land sökanden flytt ifrån i annat fall blir det svårt att förklara på ett tillfredsställande sätt sambandet mellan de personliga hot och faror ,som sökanden löper, och landförhållandena. En jurist har i normalt fallet ringa utbildning i och kunskaper om ett visst lands struktur och kultur, seder och bruk, normer och regler, politiska och historiska konflikter; Samtliga nödvändiga för den fulla förståelsen av en sökandes berättelse och för att påvisa det kausala sambandet som grund för flykten.

Biträdet är utelämnat till Migrationsverkets landinformation och rapporter; Eftersom Migrationsverket primära uppgift är att hitta på vägar för att utvisa sökandena, rapporteras landsförhållandena i enlighet med det. M a o även Migrationsverkets rapporter skrivs ur utvisningssynpunkt och innehåller information som legitimerar utvisningar istället för en korrekt och neutral redovisning av faktiska landsförhållanden; det är bl a därför som Migrationsverket sekretessbelägger sina rapporter allt som oftast.

Två exempel på sådana rapporter kan nämnas. Rapporten om Greklands asylprocess som har kritiserats så hårt av världssamfundet att en ny lagstiftning tvingats fram.   Migrationsverket har sekretessbelagt sin rapport; Men den beskriver den nya grekiska lagstiftningen och menar att tillämpningen har förbättrats avsevärt; Vidare att verket har kontrollerat 26 slumpvis utvalda sökanden som har återförts dit. Migrationsverket uppger att samtliga har fått söka asyl utan att specificera vad som menas: Om asylprocessen för deras del har förändrats i praktiken och var i asylprocessen de befinner sig, det tiger Migrationsverket med.  Förändringen av den grekiska asylprocessen har ännu inte lett till praktiska förbättringar, det säger FN, ECRE och Europa parlamentet; Av den anledningen rekommenderar de samtliga medlemsländerna att tills vidare suspendera återsändande dit.  Förbättringen på papperet blir mycket viktigare för Migrationsverket att redovisa än att de 26 asylsökandena har blivit utvisade just därför att utgångspunkten i verkets utredning har odlat ett tankemönster och en mentalitet svåra att komma tillrätta med. därför sekretesbelägger verket sin rapport trots att myndighetsrapporter skall vara offentliga om de inte berör rikets säkerhet.  

Den andra rapporten handlar om situationen i Irak för kristna samhällsgrupper. Migrationsverket hävdar i sin senaste rapport att läget har förbättrats avsevärt i Mosul området, och att flera har återvänt från grannländerna; Samtidigt uppger internationella källor att 2 500 kristna familjer med barn, eller hälften av den kristna befolkningen som är kvar, under samma period flydde för sina liv därifrån efter allmänt hot om utrotning och ett otal mördade personer. Färsk information om mord, livsfara och etnisk rensning som rör rapportperioden tas med andra ord inte med just för att visa på att det går att utvisa kristna asylsökanden till döden.

Är det så att Migrationsverkets primära uppgift är att utvisa asylsökandena då är det lika bra att vi inte lägger ner så mycket av skattebetalarnas medel och göra som Grekland och andra länder. Utvisa samtliga asylsökandena oavsett varifrån de kommer eller deras skäl efter någon vecka i ett fängelse eller en förläggning, där Migrationsverket kan fastställa att det inte finns grund för asyl efter en summarisk utredning. Någon utredning behövs inte ens visas då det inte finns något kontrollorgan som granskar lagtillämpningen, handläggningen och kvalitén på det arbete Migrationsverket utför. Då kanske slipper vi också att läsa i tidningarna om att Irakier flyr till Sverige för att få ett återvändarbidrag på tjugotusen kronor som nu höjts till trettio därför att ingen utnyttjar det när en asylsökande i själva verket betalar mellan 75 - 100000 kronor för att komma hit.

Men å andra verkar det ändå som om Migrationsverket vill leva upp till lagstiftarens intention; det visar inte minst initiativet om nya rutiner för att utse offentliga biträden som i sig är ett litet steg i rätt riktning. i så fall behöver rättsriktig myndighetsutövning liksom ett humant och respektfullt tankemönster vid bemötande av asylsökandena och handläggningen av deras ärenden om internationellt skydd i Sverige implementeras ytterligare i alla beståndsdelar av Migrationsverkets hierarki. Det skulle förbättra rättsäkerheten och rättstryggheten i landet, effektivisera handläggningen och förkorta asylprocessen avsevärt. Utvecklingen mot rättsriktig myndighetsutövning skulle också påskyndas avsevärt om Riksdag och Regering underställer Migrationsverkets verksamhet en oberoende tillsynsmyndighet ; speciellt med tanke på att sakfrågorna ytterst handlar om asylsökandenas liv och död.